Författaren Ingmar Bergman

Ingmar Bergman skrev jämt. Filmmanus, pjäser, böcker, artiklar men också dagböcker, brev och andra slags meddelanden till omgivningen. Från 1939 till 2000 finns till exempel närmare sextio bevarade arbetsböcker, vilka tjänstgjorde som kladdar, dagböcker och förtrogna terapeuter under det egentliga skrivandet.

Ändå betonade han ofta hur han misstrodde språket i allmänhet och skriften i synnerhet. Hur kunde det komma sig? Var han ärlig när han påstod att han över huvud taget inte kunde skriva? Eller så är denna paradox helt grundläggande i en närmare granskning av ett av det svenska nittonhundratalets märkvärdigaste konstnärskap.