Fukta din aska : C.M. Bellmans liv från början til

Stockholm 1756. Polhems tegelröda slusstorn står på plats. Våld, lust, fylleri och stank. En munter, men orolig och våghalsig tid. Vem kan man lita på? Vem ger en fattig begåvad sate ett lån? Men se, där står Carl Michael Bellman mitt i myllret, med elegant peruk och lånade herrskapskläder i glansig färgrik brokad. Hans ögon är klara, hans hörsel skänker honom både berättelser och klanger. Dessvärre är hans citrina för tillfället i pant. Men snart kan hans kväden höras överallt. På ölstugor, vid Gustav III:s hov och under vilda utflykter till Djurgården. Bellman dör utblottad den 11 februari 1795. Men hans verk lever vidare.