Inferno

»Jag är räddad: från och med nu förmår jag bevisa för mina vänner och anförvanter att jag icke är en galning.« När berättaren i Inferno - som uppvisar stora likheter med den svenske författaren August Strindberg - upptäcker dolda sammanhang i sitt kemilaboratorium jublar han i triumf. Men strax störtas han ner i djupaste förtvivlan. Vännerna i Paris konstnärer som Paul Gaugin och Edvard Munch - verkar förlöjliga och baktala honom. Stjäl de också hans idéer? Hans fiender är många, och de har »infernaliska maskiner«, med vilka de angriper honom. De maniska experimenten och försöken att återta kontrollen över världen leder från alkemin till ockultismen och fantasten Swedenborgs läror.
Infernohar ofta uppfattats som ett uttryck för Strindbergs vanföreställningar under en psykisk kris, men den kan med sin fragmentariska stil och upplösta berättarposition lika gärna läsas som en för sin tid ytterst modern experimentroman.