Louis De Geer (1818-1896) är idag en relativt bortglömd statsman, men den statsminister som, näst Tage Erlander, suttit längst på denna post: 17 år. Under hans skickliga ledning genomgick Sverige en djupgående förvandling. Viktiga reformer som införandet av näringsfrihet och frihandel genomfördes liksom kommunalt självstyre, starkt humaniserad straffrätt och en rad lagändringar för att stärka kvinnans rättsliga ställning. Men den viktigaste reformen som De Geer ytterst ansvarade för var avskaffandet av ståndsriksdagen och införandet av en tvåkammarriksdag år 1866.
Boken om Louis De Geer och hans tid utgår dels från hans egna Minnen, dels från andra källor som böcker, dåtida tidningar och arkiv.
Författaren utgår också från frågeställningar som är aktuella för vår egen tid. Vilka gränser och hinder tvingades den reformvänliga statsministern hantera?
