Bea och Niklas lever ett bekvämt liv på Östermalm i Stockholm. Men efter ett bagatellartat gräl försvinner Niklas hemifrån. Bea tror att han när som helst ska komma hem, bara han lugnat ner sig. Men timmarna går och ingen Niklas kommer.
Under dagarna som följer fortsätter han att hålla sig borta. Och ilskan växer hos Bea. Så här beter man sig inte efter ett långt äktenskap. Hon tar de två döttrarna och åker till Niklas familjs sommarställe på Gotland. Bara för att han har en livskris ska det inte gå ut över deras semester.
När det kommer fram att Niklas träffat en annan ställs allt på sin spets. Han är inte intresserad av att försöka lösa krisen, utan han vill skiljas. Hur kan han vara så känslokall och oresonlig efter alla år? Men kommer verkligen skilsmässan som en blixt från klar himmel? Är den som lämnar alltid den onda?
