När Alex föddes hade hans pappa redan ett helt liv bakom sig, vuxna barn i tidigare äktenskap, jobbat med Lennart Hyland, umgåtts med Zarah Leander och slagits mot ryssen under finska vinterkriget. Alex pappa var inte som kompisarnas pappa. Alex far var gammal.
Alex har inte orkat besöka torpet i Värmland sedan hans pappa gick bort. När han till slut återvänder väcks starka minnen till liv, somliga gamla och bekanta, andra nya och helt oväntade även för honom själv. Utan direkt eftertanke börjar Alex samla på minnena, det blir en daglig rutin och snart har han hundratals minnesfragment i anteckningsboken. Här har de vävts samman till ett slående ömsint, vemodigt och kärleksfullt porträtt av en far. Och en stark berättelse om hur det är att växa upp med en åldrande förälder.
Redan som barn reflekterar Alex över att hans pappa inte kastar upp honom i luften och busar med honom som hans kompisars pappor gör.
