Billy är spastiker, fast hans ryckningar sker i tiden och inte i rummet. Men så är Vonnegut inte heller någon pålitlig berättare: »Allt detta har hänt, mer eller mindre. Det som har med kriget att göra är i varje fall ganska sant.«
Utifrån egna erfarenheter från andra världskriget drar Vonnegut historien om den tragikomiske Billy Pilgrim, som alltså färdas i tiden ibland, exempelvis från en optikerkongress i Kanada 1963 till ett fångläger i Dresden 1945, där medfångarna vållar honom lika stora problem som vakterna kronologin är uppbruten, fiktionen skiktas i många lager, ironierna är många, men berättelsen graviterar ofrånkomligen mot det stora traumat, för såväl Vonnegut som hans huvudperson: de allierades bombning av Dresden i krigets slutskede, och den eldstorm som slukade staden och dess invånare.
En av de klassiska amerikanska antikrigsromanerna, en lika pessimistisk som galghumoristisk grimas, där den mångbottnade satiren inte rymmer mycket hopp för mänskligheten.
