"Första gången jag hörde talas om Mikkolasystrarna var jag fem eller sex år gammal, jag satt på vardagsrumsgolvet och lekte. Mina föräldrar sade namnet Mikkola igen och igen, och jag undrade vad det betydde, Mikkola, det lät inte franskt och det lät verkligen inte svenskt eller arabiskt, jag smög mot köket när min pappa förklarade att Mikkolafamiljen hade flyttat flera gånger för att försöka komma bort (han sa inte från vad) och nu funderade på att flytta hit. Sen var han tyst och mamma var tyst och sen hörde jag hur hon väste att det här var så typiskt honom.
Ina, Anastasia och Evelyn. Så heter de tre Mikkolasystrarna, vars mytomspunna livsöden gång på gång korsar Jonas Hassen Khemiris familjehistoria. Familjerna har liknande bakgrund och drömmar, men framför allt delar de den märkliga känslan av att deras liv styrs av en förbannelse, vars ursprung går tillbaka till ett annat land, till en annan tid.
