»Hans första förnimmelser så som han sedan erinrat sig dem voro fruktan och hunger. Han var mörkrädd, strykrädd, rädd för att göra alla till olags, rädd att falla, stöta sig, gå i vägen.« I denna liksom självlysande ungdomsskildring berättar August Strindberg »en själs utvecklingshistoria«, som undertiteln lyder. Pojken Johan, som växer upp i små omständigheter, son till en kryddkrämare och en tjänstekvinna, bygger under barndom och tonår upp en stark revanschlust; berättelsen om hans utanförskap är inte bara en allmängiltig skildring av ungdom och ensamhet utan också en del i Strindbergs medvetna konstruktion av sig själv som människa och författare: en messianskt utvald, känslig själ som också - och kanske just därför - är missförstådd och motarbetad.
