Efterlängtade nya dikter av en av vår tids främsta poeter, tio år efter den senaste boken "Och Natten Viskade Annabel Lee". Vi återser en Bruno vars röst läsarna kommer att känna igen i såväl teman som i de överraskande, magiska bilderna och den absoluta tonträffen.
Jag skrev den här boken på sju månader i mitt soldattorp tio meter från skogen och miltals från allt annat. Den sista natten innan dom första texterna började komma till mej hade jag en dröm om en kvinna, som satt inspärrad i nån form av ålderdomlig fängelsehåla. Hon trevade inom sej och bytte ut ett av sina revben mot en rad ur en dikt. Plötsligt hade hon lyckats rymma. Hon svävade högt över staden. Någon knäppte med fingrarna och i samma ögonblick förvandlades hon till ett gnistrande regn som smattrade och sjöng mot dom svarta hustaken. / Bruno K. Öijer
