Övertygelsen om att allt måste förbli vid det som är försätter oss i ett tillstånd av tröghet, gör oss handlingsförlamade och uppgivna. Om vi inte kan föreställa oss att livet skulle kunna levas på något annat sätt än det sätt som det levs på här och nu, om vi inte har skapat oss något att hoppas på och längta efter, en utopi att sträva mot, hur skulle vi då kunna se och kännas vid missförhållanden och orättvisor?
Henrika Ringbom är tillbaka med en engagerad och insiktsfull essäsamling om skrivande och människor som skriver, om författarskap och motstånd i Belarus, och om vikten av att värna om demokrati. Som ögat har ljuset att tacka för att det växte fram och förfinades med evolutionen, har essäerna i av ljuset för ljuset blivit till utifrån hopp, möten, utopier. Boken är skriven i en slumpartad men ofrånkomlig situation, men tar fasta på friheten i att återskapa, välja och bära ansvar för sina val, dag för dag och ord för ord.
