I boken Åtta projekt, från Liljevalchs till Nationalmuseum gör Gert Wingårdh en djupdykning i åtta projekt som under de senaste åren haft en betydande roll för honom. Innehållet spänner från ett runt vattentorn i betong, via ett skärmtak av staplade limträbalkar till renoveringen av Sveriges största konst- och designmuseum.
Jag betraktar bara människor, aldrig konst. Jag hatar när någonting är avslutat. Det finns alltid vägar vidare. Det är i bästa fall en hierarki av beslut. Passar volymen i staden och i sammanhanget? Är den tillräcklig för verksamheten? Hur är den formad? Detaljer? Det är smärta att bryta i processen. En inlärningskurva som reser sig logaritmiskt. Varför bryta den? Där finns sorgen att börja bygga.
Jag vill inte rita nya hus som liknar äldre tiders. Det bottnar inte i en moralisk utgångspunkt, utan snarare att återupprepning inte stimulerar. Det kväver."
