I den här boken söker sig Sofia Wood mot kärnan i sitt matlagande: sin mamma Ingalill, som hennes kärlek till mat kommit ifrån. Tillsammans utgår de från den handskrivna receptsamling som följt dem genom livet och som varit navet för familjens måltider och tankar om mat. Med maten som utgångspunkt berättar de om vänskap, tillstånd och möten, ur två generationers perspektiv.
Det kan handla om att lära sig laga mat i ett annat land, och hur influenserna formar en och skapar framåtrörelse. Men också om matlagning som ensamstående studerande småbarnsmamma, om den delade vardagen i ett kvinnokollektiv, och om att plötsligt se på ätande på ett annat sätt. Det handlar om mat som den stora, klarast lysande kärlekshandlingen.
Bokens kapitel byggs upp utifrån olika situationer, men de delar alla filosofin om att mat och måltider blir bäst om de delas, och att även den enklaste stund är värd den största omsorg.
